Åsa Kadowaki

Utskrivet från: http://finsamgotland.se/1208
Start Finsam på Gotland Projekt Paraply-nätverket Aktivitets-katalogen Möten och föreläsningar Tips och råd På arbets-platsen (H)järnkoll Almedalen

Är det sjukdom eller är det livet?

Den 25 februari föreläste Åsa Kadowaki för Finsam-personal på Gotland. Intresset för förläsningen var mycket stort och Åsa Kadowaki återkommer därför i början på november.

Läkekonst är kall hjärna, varmt hjärta och rena händer, avslutade hon i en bildbeskrivning riktad till alla yrkeskategorier kring sjukskrivningsprocessen. Det är viktigt att inte medverka till det som skadar människors autonomi över tid och inte ta över det individen måste göra själv.

Kall hjärna: Att våga se och handlar därefter.
Varmt hjärta: Att försöka förstå – och inte döma.
Rena händer: Att inte medverka till det som långsiktigt kan - eller engagera sig om och när man bedömer att det är rätt.

Vem är du?
Jag är psykiater verksam i primärvården i Östergötland och försäkringsmedicinsk rådgivare på uppdrag av Försäkringskassan. Och jag har ingått i Socialstyrelsens konsultgrupp som tagit fram de aktuella beslutsstöden och rekommendationerna för sjukskrivning.
Jag arbetar i Linköping men är mycket på Gotland, i Fårösund. Jag vill inte kallas sommargotlänning, för vi är här alla delar av året.

Vad vill du att deltagarna ska ta med sig efter den här dagen?
Att de vara mycket mer medvetna om egna beteenden. Man måste ha fokus på att styra sig själv, istället för att prata om vad andra gör.

Det är många yrkesgrupper från olika myndigheter som kommer till Finsams föreläsningar..?
Om man ska samarbeta och jobba med samarbete måste man vara överens en gemensam agenda och riktning. Det är inte samarbetet som är det väsentliga utan riktningen – vi ska vara överens om vart vi vill nå. Med ett gemensamt mål är det mycket lättare att samarbeta.
Jag tänker att det ska vara ett beteendemål – att hjälpa människor ut i arbete eller bli självständiga i samhället. Vi måste ha samma syn på individens förmåga. Vi –fyra parter – ska inte övertyga varandra med olika bedömningar som drar åt olika håll.

Kan du ge ett handfast råd till dem som jobbar inom sjukskrivningsprocessen?
Jag tror att man ska prata om det slutgiltiga målet istället för hur det ska kännas.

Vi brukar alltid avsluta med en önskefråga – vilken är din önskedröm?
Då skulle jag önska att människor i Sverige kände tacksamhet för det samhälle vi har byggt upp. Och att vi vårdar och förvaltar det väl.
Jag tänker på vårt skolsystem, vår ekonomiska fördelning och allas möjlighet att leva fritt i vårt samhälle. Om man kan förhålla sig till sina känslor och tankar istället för att styras av dem.
Sök