Under tre år i mitten på 1970-talet drev Socialstyrelsen gick ett stort sex- och samlevnadsprojekt på Gotland.
Det var en tid då p-piller blev tillgängliga och lagstiftningen hade lättats kring aborter.
Den nya abortlagen trädde i kraft i januari 1975, som gjorde att kvinnor själva fick rätten att bestämma om abort fram till vecka 18.
Med projektet visade man att abortsiffrorna minskade bland unga med ökad sex- och samlevnadsundervisning. Projektet startade också diskussioner kring sex samlevnad, attityder och könsroller över huvud taget.
Det var ett mycket obyråkratiskt projekt!
En av dem som arbetade med projektet var Berit Larsson, distriktsköterska på södra Gotland från 1940-talet och framåt. Hon var rådgivare, föreläste och debatterade – och blev rikskänd i mödravårdsfrågor.
I sitt arbete kom Berit in i gotländska hem. Hon såg och hörde vad som hände innanför hemmets väggar.
Tillsammans med Hanna Olsson från Socialstyrelsen skrev boken Gotlandshuset – som FinsamGotland nu fått tillstånd att trycka upp i begränsad upplaga.
Det är berättelsen om en familjs liv genom fyra generationer på en gammal Gotlandsgård.
Från Jaken, född 1866 till barn-barns-barn-barnet, född 1973.
Det är en berättelse om tystnad mellan makar, om bitterhet och våldtäkt inom äktenskapet och om rädslan att bli med barn på nytt.
Men det är också en berättelse om förändring – där kärlek och gemenskap där föräldrarna föder barnet tillsammans.
När Gotlandshuset gavs ut 1978 fick den stor spridning. Bland annat användes den som kurslitteratur vid utbildningen socialpolitik vid Uppsala universitet.
Gotlandshuset är inte en autentisk historia. Det är ett pussel lagt med många små sanna pusselbitar – som tillsammans bild av hur det kan se ut.
Det är en del av vår historia – men också vår samtid. Det som hände då kan också mycket väl hända idag – innanför hemmets väggar. Det måste vi uppmärksamma.